Honung är en biprodukt

Bin odlas inte i första hand för att ge oss honung, utan för att de pollinerar våra växter och vår mat.
Av bara farten blir det runt 3 500 ton honung varje år.

Vilken sorts honung vi får beror på vilka blommor bina besökt och samlat nektar hos. Nektarn de samlat omvandlas sedan till honung med olika smak, karaktär och egenskaper. Det kan bli sorthonung som ljung, lind, raps, hallon och mjölkört eller blandhonung från blommor med olika smak beroende på säsong. Vissa växters nektar ger en ljusare honung, andra en mörkare. Honungen påverkas också av vilken årstid biodlaren skattar eller skördar honungen. All honung är flytande när den är nyslungad men blir med tiden fast. Detta beror främst på de enkla sockerarterna fruktsocker och druvsocker som finns i honungen. Den honung som innehåller mer fruktsocker håller sig flytande längre tid än den med mer druvsocker.

Vad gör biodlaren?
Det första en biodlare gör är att förse bina med bostad, en bikupa som placeras där man vill att bina ska göra nytta med pollineringen. När bina söker efter mat, arbetar de i ett stort område och flyger i en radie av ett par kilometer från sin kupa. När de börjat samla nektar från en sorts blomma så håller den sig till samma sort så länge det finns mat att hämta där. Bönder och odlare vill ha bin och kupor vid sina odlingar.

Varför gör bina honung?
Att honungsbina samlar nektar och producerar honung beror på att de behöver bygga upp ett förråd för att kunna hålla värmen i sitt samhälle under vintern, då drottningen övervintrar tillsammans runt 20 000 av sina arbetsbin.
Övervintringen är kritisk och bygger på att det finns tillräckligt många bin kvar efter vintern som kan klara av att värma drottningen och de yngel drottningen börjar lägga på senvintern. Om det inte finns tillräckligt med mat och bin går bisamhället under.