Riktlinjer för insamling av biprodukter
Idag finns en efterfrågan på svenska biprodukter. Sverige har inte haft den traditionen, men många länder runtom i världen ser biodlare biprodukter, utöver honung, som en lönsam sidoinkomst. För att möta kvalitetskraven från kunder, uppköpare, återförsäljare och tillverkare har Lotta Fabricius Kristiansen och Alexandra De Paoli sammanställt en manual som kan laddas ner här. Den är avsedd dels som en handbok för producenter och dels för att övriga aktörer på marknaden ska få klart för sig hur produktionen gått till och hur hygienrekommendationerna ser ut.
Det finns för närvarande varken svensk eller internationell lagstiftning gällande biprodukter. I Sverige faller biprodukter under den lagstiftning som gäller för honung och som regleras av Livsmedelsverket. Just nu pågår arbetet med att ta fram såväl en svensk som en internationell standard för biprodukter, ämnet anses vara under utredning. Den här manualen är därför inte att betrakta som ett regelverk utan som en manual för säker produktion av biprodukter. Manualen bygger på informationsutbyte med biodlare med lång erfarenhet av att samla in biprodukter, mestadels i andra länder, samt Lottas och Alexandras egna erfarenheter. De har konfererat med kollegor världen runt för att ta fram så tydliga och säkra riktlinjer som möjligt. Trots det finns fortfarande är en hel del frågor utan svar. Det är inte många länder som har en nationell standard för biprodukter men de har tagit del av det som funnits och bedömningen är att läget är likadant överallt: det saknas en del uppgifter om bästa tillvägagångssätt. Därför kan riktlinjerna i den här manualen komma att ändras. Materialet här uppdateras löpande.
